Det välkomnande biblioteksrummet

När jag läste programmet för Dela läslusts studieresa till Dalarna blev jag intresserad direkt, särskilt eftersom fokus var just bemötande och mångspråk. Som tur var fick jag chansen att åka!

Vi fick besöka tre orter och tre huvudbibliotek som alla förstås har olika förutsättningar och lösningar både när det gäller hur själva rummet – biblioteket som mötesplats- är utformat och arbetsformer.

På biblioteket i Borlänge inspirerades jag av deras utåtriktade verksamhet gentemot förskolor, specifikt femåringar, deras sagostunder och ”bokskola”. För mig var det en viktig påminnelse att lyfta böcker på andra språk än svenska när jag introducerar barn till biblioteket. Blev även imponerad av hur de jobbar kring kvalitet, att de efter varje möte med en barngrupp dokumenterar och utvärderar utifrån en checklista.

Peo och Hamed berättade om deras arbete med språkvänner/flyktingguider, ett projekt för att skapa kontakter mellan nyanlända och svenskar där första träffen sker i biblioteket och sedan på valfri plats. I filmer och material som visas märks det att projektet är väldigt uppskattat. För många är detta första kontakten man har haft med en svensk person eller familj, människor som tidigare bara mött svenskar som ”har betalt för att träffa mig”. Det lyfts att det är viktigt för oss svenskar att se och förstå att flyktingar är människor precis som vi och att vi kan göra en insats och hjälpa en annan människa. Måste erkänna att trots det fina och framgångsrika projektet gör det mig beklämd att höra att svenskar i allmänhet är så dåliga på att öppna sina hem eller våga ta kontakt med nya människor. Vi behöver lära oss att bli gästvänliga. Projektet kan då bli ett sätt, en ingång till en känsla av delaktighet i samhället för människor som stället upp som ”vän”. Att inte enbart tänka att samhället måste ta sitt ansvar utan att vi enskilda är en del av samhället och därmed bör göra vår del.

På Säters bibliotek har man mottot: Alla ryms! Ett motto som inte enbart är internt utan syns i biblioteksrummet. Verksamheten styrs i mångt och mycket av behoven som finns just nu, vilket verkligen märks i exemplen de lyfter. Som när hotellet blev flyktingboende för 120 personer och 50 dök upp på bibliotekets läxhjälp och ville lära sig svenska. Det blev en utmaning för bibliotekets personal som resulterade i träffar som kallades ”Mötas på svenska” som sedan övergick till att bli ”Nybörjarsvenska” med ABF som nu är självgående. Man snappade också upp att tjejerna som bodde på flyktingboendet behövde ett _eget rum_, därför har biblioteket en tjejgrupp som träffas torsdagar kl. 15-17 när biblioteket har stängt. Där fikas och dansas det för fullt och tjejerna använder bibliotekets iPads flitigt. Biblioteket kan också fungera som ett komplement till ungdomsgården i sina aktiviteter som en plats där tjejer får ta mer plats i och med att killarna lätt dominerar på ungdomsgården.

IMG_0277

Ett roligt grepp tycker jag var avdelningen ”Bokguldet” (vilket också är namnet på deras blogg) där personalen lyft fram guldkornen i sin samling, såna där böcker som lätt försvinner annars. Särskilt kul att se att många HBTQ-böcker rymdes där. Här åskådliggjordes bibliotekets motto på ett bra sätt, genom att visa vilka frågor man tycker är viktiga.

Sista anhalten på studieresan var Ludvika vilket för mig blev en kontrast till de övriga. Det som gjorde mest intryck var bibliotekets tysta avdelning som upptog en stor del av biblioteket, däribland hela skönavdelningen. Att bibliotek har tysta avdelningar är inte alls ovanligt, Säter hade t.ex. ett tyst rum, men jag har aldrig upplevt det tysta riktigt såhär framträdande förut annat än kanske i lite väl stereotypa skildringar av den propra hyssjande bibliotekariestereotypen.  På Ludvika bibliotek skedde en rockad där stora delar av biblioteket blev tyst zon. I zonen är det möblerat för att sitta en och en – möbleringen ska ej inbjuda till prat. Datorerna som tidigare stod tillsammans är nu utspridda. Stolarna vid studieplatserna är fastlåsta så ingen ska kunna flytta en stol för att sitta tillsammans med någon.

IMG_0314

Det lustigaste tyckte jag var hur vi som grupp påverkades av att vistas i denna miljö, trots att vi själva är bibliotekspersonal av olika slag blev vi tysta och ställde få frågor under presentationerna och även ute i biblioteket smög och viskade vi trots att vi ännu inte klivit över gränsen till den tysta zonen. Budskapet om tysthet gick inte att missa, förbudsskyltarna fanns på pelare, i pratare, fastklistrade på golvet, men mest framträdande var förstås den dragna gränslinjen i såväl tak som golv. Mig gav det varken positiva intryck eller associationer, jag ser tullar och gränskontroller framför mig och känslan av att är man besökare här är det bäst att varken höras eller synas.

Sammanfattningsvis klev jag på tåget från Ludvika med blandade känslor, fylld med tankar, grubblerier och inspiration inför mitt framtida arbete.

/Maria Markusson, Björksätra bibliotek Sandviken

Annonser

Hur introducerar vi barnen till biblioteket?

Jag deltog i studieresan till Dalarna i början av april. Det var många intressanta föreläsningar vi fick ta del av och som alltid är det inspirerande att besöka olika bibliotek. Jag vill gärna berätta mer om hur de i Borlänge kommun arbetar med 5-åringar.

Yvonne Sundqvist och Annica Karlqvist är anställda som förskollärare på Borlänge bibliotek. De bedriver en imponerande verksamhet för alla 5-åringar i Borlänge kommun. De besöker alla 5-årsgrupper ute på förskolorna för att introducera biblioteket. Då har de med sig en ryggsäck med olika böcker. Jag blev inspirerad av att de på ett väldigt medvetet sätt till exempel börjar med att visa bilderböcker på andra språk än svenska. Och att de jobbar mycket med faktaböcker när de träffar barnen (till exempel ”Dumma mygga”).

Därefter bjuds alla femåringar in tillsammans med sin förskola/dagbarnvårdare till bibliotekets sagogrotta. De sagor som de väljer ut är alltid utvalda med tanke på att OLIKA ÄR BRA! Under sagostunderna arbetar de mycket med flanosagor för att berätta historierna. Det blir lättare för barnen att se bilderna och det verkade bli en aktiv sagostund där barnen får vara med och reflektera kring historien. Exempelvis berättade de utifrån boken ”Krokodilen och Giraffen – vilket Kärlekspar!”.

Boken ”Vresige Valter får en vän” kunde användas för att träna munmotoriken. Här fick vi prova på att hjälpa Valter att städa sin grotta med hjälp av tungan. Där gommen fick agera tak, insidan av kinderna väggar, tänderna fönster osv. Ett roligt och annorlunda sätt att arbeta med en bok.

Jag blev väldigt inspirerad av hur de arbetade med 5-åringarna och kommer att använda en del av tipsen när jag tar emot 6-årsgrupper här på biblioteket. Det var också intressant att få se hur väl de kunde använda sin kompetens som förskollärare tillsammans med barnen. Borlänge bibliotek har anställt förskolelärare sedan 1988, som just förskolelärare (och inte som biblioteksassistenter). Mycket intressant!

/Stina Dahlberg
Sandvikens folkbibliotek

Färg på hyllan

Hade förmånen att få vara med på studieresa till Stockholm den 23-24 mars. Första dagen ägnade vi åt Rinkeby där vi besökte dels regionen men även biblioteket. Elisabeth Aquilonius berättade om verksamheten i Stockholms regionen.  Kostnaden för bibliotek är 14 kr/innevånare ett nytt bibliotek är under uppbyggnad på söder, Östberga. Meröppet bibliotek kostar 150 tkr. i investering och ger 3000 timmar i mer öppet, det finns två i Stockholm (TelefonplanSköndal) . Ett tips vi fick var Bibblix (barnens digitala bibliotek).

Cecilia Brisander berättade om sin bok ”Bibliotek i samspel med lokalsamhället” det som var utgångspunkten för vår resa. Att se sig om i sitt närområde, vilka kan vara våra medspelare ett företag eller andra kommunala aktörer. För mig som finns i litet samhälle ser man det naturlig del av vardagen att göra saker tillsammans, det viktiga är att bli påmind om detta och verka mera med nya aktörer. De nyanlända har förändrat vår roll.

Rinkeby bibliotek, det talas det mer än 100 språk i området vilket påverkar innehållet i hyllorna. Hit kommer varje år Nobelpristagaren i litteratur för att träffa barnen.IMG_0197

Ett projekt som är känt från Rinkeby är ”Listiga räven”  skönlitterära texter från sex år till årskurs tre.

Dag två startar vi i Sollentuna där vi tar del av Klartext i ett nyinvigt spännande bibliotek. Färgmärkning för både fack och skön. Klart och tydligt var fackböckerna är, när det gäller skönlitteraturen är den också indelad i olika område men dessa är inte lika lätt att hitta. Nackdelar som framkom var det stora jobb som måste göras för att indela på det här nya sättet samt att en författare på skön förekom på många områden.

Vi besökte också Edsberg ett meröppet bibliotek dit man kan komma redan kl.6.00 på morgonen alla dagar i veckan om man fyllt 18 år.

Kan vara ett bra komplement till det öppethållande vi har idag främst sommartid då vi drar ner eller håller stängt.

49

Avslutade dagen på KB i Stockholm där vi lyssnade till Sandra Sporrenstrand som berättade om ”Fördjupat läsfrämjande arbete” på Sture biblioteket. Läget skapar möten mellan människor vilket gör t ex bokcirklarna mer intressanta.

En reflektion från resan är att ett bibliotek blir tydligare med hjälp av färger och stora texter. Men frågan kvarstår hittar låntagaren bättre med hjälp av färgerna. Testade 1980 första gången med att färgmärka skönlitteratur men då fick dom stå kvar i hyllan. Svårigheten var att välja ut vilka böcker som hör hemma var. Liknande idag är ju vilka som är deckare och vad det ordet innefattar kan vi se i vårt flytande bestånd av deckare i Gävleborg.

På vilket sätt kan vi anpassa bibliotekens verksamhet utifrån respektive lokalsamhälle?

På föreläsningen av Cecilia Brisande fick vi tips på hur man kan hämta information och använda statistik för att lära känna sitt närområde. Hon gav bland annat tipsen: • Undersök hur demografin ser ut, vilka aktörer som finns och vad som kännetecknar ditt lokalsamhälle.
• Identifiera vilka prioriterade grupper som biblioteket behöver nå.
• Ta reda på vilken kunskap om målgrupperna som är bra att ha.
• Ta kontakt med nyckelpersoner för målgrupperna. Tex. Fritidssamordnare, anhörigkonsulent.
• Fundera på hur man kan skapa delaktighet i de aktiviteter och verksamheter som biblioteket erbjuder målgruppen.
• Undersök på vilket sätt man bäst kommunicerar med målgruppen/individerna.

IMG_1898

Microbiblioteket i Kabelvåg på Lofoten, Norge

Men att lära känna sitt närområde handlar om mer än så resonerar Cecilia, i hennes bok – Bibliotek i samspel med lokalsamhället. Här lyfter hon fram betydelsen för områdets platskänsla och identitet. Att varje plats har en egen historia och atmosfär. Kulturgeografen Doreen Massy uttrycker det på följande sätt: ” En plats blir så att säga till genom att människor tar den i anspråk, vistas och agerar där – den ”laddas” med föreställningar och erfarenheter”. Människors tillägnande av platser är också ständigt pågående processer som kan förändras över tid. Det är därför det är viktigt att se arbetet med att lära känna sitt närområde som något som man gör ständigt. Det förändras i takt med tiden precis som bibliotekets roll.
Jag tänker att vårt arbete på bibliotek handlar mycket om att följa med den dagliga utvecklingen i vårt närområde. Att hålla sig uppdaterad, omvärldsbevaka och utvärdera det jobb man gör är viktigt för att veta att man gör rätt saker och att biblioteket är och förblir en relevant och attraktiv plats i sitt närområde.
Ett annat besök vi gjorde var på Stadsbiblioteket där Sandra Sporrenstrand från Sture bibliotek pratade om bl.a. profilbibliotek. Jag arbetar som enhetschef för åtta närbibliotek i Karlstad kommun och tycker diskussionen kring profilering av bibliotek är spännande. Hur mycket kan man profilera ett bibliotek och fortfarande hålla sig inom bibliotekslagen? Hur mycket hänsyn kan man ta till sitt närområde när man väljer vilken litteratur som ska köpas in till exempel? Kan man välja bort någon prioriterad grupp och hänvisa till huvudbiblioteket om inte behovet finns i sitt närområde? Hur får man en balans i att vara till för alla men ändå vara relevant för sitt närområde. Bred men ändå smal? Efter Sandras föreläsning har många tankar och frågor dykt upp och det har blivit många intressanta diskussioner och jag ser fram emot många fler.

Cissi (Enhetschef, närbiblioteken i Karlstad kommun).

Tyst på biblioteket?

19-COLLAGEVi var ett stort och glatt gäng som åkte till Dalarna på studieresa med temat Bemötande och mångspråk för alla åldrar. Det var en ytterst välordnad och trevlig resa och det är alltid givande att prata med kollegor runt om i landet och se andra bibliotek. För egen del ville jag särskilt kika på bibliotekens olika lösningar kring Ny i Sverige-avdelningar och lättläst för vuxna eftersom det är det jag själv har ansvar för hemmavid. Jag imponerades till exempel av Ludvikas galet fina knubbar på mångspråks-avdelningen och personalen i Sätras spontanitet och engagemang! Jag tar med mig en hel del idéer hem.

Det är väldigt fascinerande att se hur olika vi jobbar med utgångspunkt i samma uppdrag och hur vi löser utmaningar på olika sätt. Det jag tänker särskilt på handlar om den senaste tidens diskussioner om stök på biblioteket och huruvida biblioteken ska vara tysta rum eller inte. Alla bibliotek har ju tack och lov inte dessa problem men för andra är det gigantiska sådana. Här i Söderhamn har vi haft en hel del stök tyvärr och det drabbar inte bara biblioteket. Kommunen har löst det med att anställa ordningsvakter som patrullerar stadskärnan, däribland biblioteket, och införa ordningsregler på biblioteket. När vi stänger om kvällarna har vi alltid god hjälp av Securitas. Det låter kanske väldigt dramatiskt men riktigt så är det inte (längre). Det var förut ett stort aber för personalen att behöva handskas med påverkade, stökiga personer men nu slipper vi det (oftast) och det är vi tacksamma för.

Biblioteken i Säter och Borlänge verkade inte ha haft några större problem med detta, men det i Ludvika har varit väldigt utsatt. Deras lösning med tysta zoner, fastskruvat och separerat möblemang och tydlig ”hysch-skyltning” har varit lyckat för dem. Rätt/ fel, fint/fult, bra/dåligt – åsikterna går isär och debatten om stök och tysthetsnorm lär fortsätta runtom i Sverige. Men vi kan nog konstatera att de bibliotek som hittat lyckade lösningar på sina problem garanterat inte saknar hur det var innan.

Ja, det var några av många tankar som föddes ur denna tripp till Dalarna. Jag vill passa på att tacka för en mycket lyckad och rolig resa!

/Annika Lind, Söderhamns bibliotek