Läsecirklar i vidare sammanhang

Hur kan programverksamheten på folkbibliotek genom läsfrämjande få en starkare koppling till andra aktörer i lokalsamhället?

Som kultursamordnare i Hagfors kommun med ansvar för programverksamheten på Hagfors bibliotek var hela temat för studieresan, biblioteket i lokalsamhället, mycket givande. Hur kan vi koppla biblioteket till andra delar av lokalsamhället, inte minst genom program och aktiviteter? Vi såg flera exempel på det under våra studiebesök, men det som främst fångade mitt intresse är Sture biblioteks arbete med studiecirklar och läsesalonger och det arbete som görs där med att sätta in böckerna de läser i ett större kulturellt sammanhang.

Sture bibliotek är Stockholms stadsbiblioteks minsta och ligger i Östermalmstorgs tunnelbanestation. Det är ett nyhets- och expressbibliotek, berättade Sandra Sporrenstram vid sitt föredrag. Här går det snabbt att på väg till eller från jobbet stanna till och låna eller lämna, samtidigt som det också finns platser för att sitta längre. De har som mål att de skönlitterära böckerna ska vara max tre år gamla och de fokuserar på ”de mest populära titlarna och de som nästan ingen visste fanns”.

Redan från början satsade Sture bibliotek på läsecirklar som en del i betoningen på att biblioteket ska stimulera till lust- och fritidsläsning. Det kostar egentligen inte mycket mer än personalens tid att planera och genomföra bokcirklarna. För Sture bibliotek handlar det om att locka människor som redan läser att ta sitt läsande till en ny nivå.

Sture bibliotek arbetar med små grupper vid sina läsecirklar, max åtta personer inklusive personal. Jag tror att detta verkligen är en fördel för att få ut så mycket som möjligt av både läsning och diskussion, samtidigt som det kan vara svårt att genomföra på ett mindre bibliotek. I Stockholm finns många bibliotek och ett stort utbud av andra kulturella aktiviteter. Att ha en så snäv begränsning på antalet deltagare i en läsecirkel på Hagfors bibliotek skulle kunna ge känslan av att stänga ute människor som också vill delta i det redan begränsade kulturutbudet på hemorten. Här tror jag det är viktigare att ha det öppet för alla som vill delta, både för att det ska ge större möjlighet för fler att delta i kulturaktiviteter och för att folk ska känna sig manade att komma och inte avvakta eller avböja på grund av att de upplever begränsningar på olika sätt.

Något jag finner särskilt intressant är hur Sture bibliotek har kopplat ihop sina läsecirklar med andra kulturutövare och –aktörer i sitt lokalsamhälle. Sandra Sporrenstrand berättade bland annat att de en gång när de läst en bok som utspelar sig i historisk miljö hade bokträffen och samtalet i ett särskilt historiskt uppbyggt rum på Stockholms stadsmuseum. Andra exempel är att de kombinerat läsecirkelträffarna med besök på museer på samma tema, eller teaterbesök. I en småstad finns givetvis inte samma stora utbud för att göra dessa kopplingar, men idén bjuder in till kreativt tänkande i samma bana. Vad finns hos oss som kan kopplas till skönlitterära böcker och som vi kan göra ett temapaket av? Det kan ge upphov till nya kontakter mellan biblioteket och andra aktörer i lokalsamhället, samtidigt som vi också kan börja se på litteraturen på ett annat sätt. Kanske hittar eller återupptäcker vi också nya gamla skatter bland våra böcker som kan få en renässans genom en koppling till vårt lokalsamhälle idag.

Linnéa Lindberg, Hagfors

Annonser